Visar inlägg från maj 2011

Tillbaka till bloggens startsida

Väntetid.

Sitter hos brorsan i Jönköping och väntar på att min kära lilla Champagne ska bli klar med sin service. Lilla gumman har kört nästan 3000 mil så det var dags för en uppfräschning nu. Hon ska ju ut på långresa imorrn så det är ju inte fel att hon får lite olja bytt och vad de nu gör på servicen..

Igår var sista dagen på jobbet, jag klarade mig från att gråta tills jag stämplade ut mig på stämpelklockan. Svårt att säga hejdå till de där fina, fina arbetskamraterna. Hulkade hela vägen hem, men hellre att man gråter för att det var svårt att säga hejdå än tvärtom. 

Igår handlade jag lite grejer som jag ska ha med till Norge, lite konserver och torrvaror som kan vara bra att ha så det inte blir så dyrt och jag blir tvungen att svälta. Efter det träffade jag min fina Lisa och lika fina Erika. Måste ju säga hejdå till dem också och Erika hade en försenad födelsedagspresent med. Ett jättefint armband som verkligen passar mig. 

Och idag hade jag med mig min lilla Tirre till Jönköping, passade på att lämna nyckel så hon (eller hennes mamma, när hon fått veta att det vore snällt av henne) kan samla in min post och ja framför allt räkningarna är ju bra att ha koll på. De ska konstig nog betalas fast jag inte är hemma på tre veckor. Märkligt. Hursom så sa vi hejdå också, men blir väl till att Skypa en del skulle jag gissa på. Bra grejer det här med teknik ibland. 

Ja..jag har inte så mycket mer att säga för tillfället, ska kanske ta tag i nåt, lite irriterande att jag inte hunnit packa än, men ska la hinna det när jag kommer hem tänker jag. 

Mitt fina armband :) 

Kram på er som läser, på åter(läsande?)seende!

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Sista dagarna...

Går runt med tårar i ögonvrån ständigt just nu. Har så svårt att säga hejdå..Det är ju inte precis som att man aldrig aldrig aldrig ses igen...

Men det är ju faktiskt så att jag aldrig kommer arbeta där igen (okej, man ska aldrig säga aldrig) och det är tufft att säga hejdå till de människor man träffat mer än sin egen familj de senaste tre åren. 

Kommer sakna allihopa så himla mycket. 

Men äventyret som ligger framför mig gör att det ändå inte känns för jobbigt att säga hejdå. 

Än så länge är det ju dessutom två pass kvar...


Lite passande ändå :) 

Kram!

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Nyare inlägg