Går runt med tårar i ögonvrån ständigt just nu. Har så svårt att säga hejdå..Det är ju inte precis som att man aldrig aldrig aldrig ses igen...

Men det är ju faktiskt så att jag aldrig kommer arbeta där igen (okej, man ska aldrig säga aldrig) och det är tufft att säga hejdå till de människor man träffat mer än sin egen familj de senaste tre åren. 

Kommer sakna allihopa så himla mycket. 

Men äventyret som ligger framför mig gör att det ändå inte känns för jobbigt att säga hejdå. 

Än så länge är det ju dessutom två pass kvar...


Lite passande ändå :) 

Kram!